Ibland har man fördelar av att sakna lite delar i kroppen. Jag har märkt med åren att det blir allt svårare och svårare att få antibiotika utskriven när jag har urinvägsinfektion. Av förståeliga skäl - resistensen ökar ju. Förr skrev de ut receptet utan så mycket krusiduller. Men numera är det många frågor först och ändå med en viss tveksamhet. Men jag får alltid - det finns ingen läkare som vill chansa med en som bara har en njure. Så ibland är det tur att man är lite defekt. ;) Nu har jag hämtat ut medicinen i alla fall och har dragit igång kuren.
I eftermiddags tog jag och Noah en cykeltur igen och den här gången kände vi oss båda lite säkrare. Vi cyklade omkring i området där vi bor och stannade till på en lekplats och gungade en kort stund. Jättemysigt! Jag älskar att se hans lilla busiga leende och höra hans skratt när vi gungar och busar. Mitt lilla älskade busfrö!
Men nu är vi tillbaka och det är packning och förberedelser för resan som gäller! Pirrigt, pirrigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar