En sak som jag verkligen sett fram emot sedan jag blev mamma är att cykla med Noah bakom mig i en cykelsits. Jag vet inte varför. Jag är inte direkt en cykelmänniska, men det är nog mest hela grejen att det känns som en sådan mysig förälder - barngrej. När man längtar och väntar länge på att få barn blir det så stort att äntligen få uppleva sådana här saker.
Idag var det i alla fall dags! Cykelsitsen monterades (tack vare Noahs snälla pappa) och på med hjälmarna. Och så gav vi oss av.
Kom igen... Sötfaktor hög! <3
Noah var på riktigt uruselt humör innan, men jag visste att han skulle bli glad bara han fick komma ut på lite äventyr. Vi fick inte justerat hjälmen helt och hållet på grund av Noahs humör, men den satt hyfsat. Jag cyklade i sakta fart på cykelvägar i området där vi bor. Vi svängde förbi Noahs mormor och morfar och sa hej också och de blev så klart glada över att se vårt lilla ekipage. <3
Jag tycker vi kan säga att det blev succé! Noah tinade snart upp bakom mig och satt och gjorde små söta ljud och pillade på alla mojänger på sitsen han kom åt. Det här kommer vi definitivt att göra om! Kanske redan imorgon. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar