Jag blev väldigt dålig tidigt i graviditeten, men förstod inte först att jag var mycket sämre än vid mina tidigare två graviditeter. I v. 9 hade jag tid för ett privat ultraljud i Stenungsund, vilket är ca 35 minuters bilfärd från Uddevalla där jag bor. Jag körde dit själv eftersom min man inte kunde följa med den dagen.
Jag kom fram i så dåligt skick att de ringde på ambulans. Min puls rusade och jag andades extremt häftigt. Även efter en timmas vila kunde jag inte prata utan att bli andfådd trots jag fortfarande låg ner.
Läkarna kunde inte hitta felet på mig, men efter några dagar på sjukhus och många omfattande tester misstänkte man till slut för låg blodvolym. Eftersom jag kräkts så mycket och fått i mig för lite vätska kunde det vara orsaken. Jag fick mycket dropp och fick sedan komma hem med sjukskrivning och vila. Några dagar efter att jag kom hem var det dags för ett besök hos min ordinarie barnmorska. Min man körde mig dörr till dörr och ledde in mig på mottagningen. Ändå var jag i fruktansvärt dåligt skick och höll på att tuppa av. Barnmorskan skickade genast in mig på sjukhus igen.
Totalt träffade jag 11 läkare och ingen kunde förklara vad som var fel på mig. De sa att man inte blir så här dålig av en graviditet, men de kunde inte hitta något annat fel heller. Teorin med för liten blodvolym kunde man nu förkasta eftersom jag inte blev bättre med mer vätska. När man började ta om samma tester för minst tredje gången bad jag om att få åka hem. Jag trodde uppriktigt att vila skulle göra susen, men att det skulle ta tid. Jag kunde fortfarande inte stå upp mer än några sekunder, men jag fick ändå komma hem.
Sedan vilade jag... och vilade. I början var det allt jag gjorde. Till och med att titta på tv liggandes i sängen var för ansträngande, så jag sov och tittade i taket. Men efter några månader hade jag samlat lite krafter och ville börja jobba så smått.
Gravid v. 19
Gravid v. 23
Så runt v. 24 började jag jobba 25 %, och efter ett par veckor gick jag upp på 50 %. Men jag höll inte för det egentligen så jag fick till slut arbeta hälften av mina 50 % hemifrån sängen.
I v. 37 (11 april 2014) slutade jag arbeta helt och gick hem på föräldraledighet. Noah var beräknad den 29 april, men vi hade ett planerat kejsarsnitt bokat den 24 april eftersom han låg åt fel håll.
Den 24 april åkte vi in till NÄL och jag förbereddes för snittet. Precis innan jag skulle rullas in i operationssalen skulle de bara kolla så han inte hade vänt sig rätt. Vilket han hade! Oj vad snopna vi blev! Jag hade så svårt att acceptera det då, men det var bara att ta på sig igen och åka hem och vänta på en vanlig förlossning.
På morgonen den 28 april gick vattnet och värkarna började så smått i samma veva. Men Noah föddes inte förrän den 29 april (den dagen han var beräknad!) kl. 20.17 på kvällen... med kejsarsnitt! Ja, det blev snitt i alla fall för jag öppnade mig inte tillräckligt. Och bedövningen tog inte heller ordentligt så till slut blev jag sövd. Men ut kom han i alla fall! Världens sötaste och mest efterlängtade bebis! 4604 gram och 54 cm lång och älskad från första stund!
Gravid v. 31
Gravid v. 34
Gravid v. 37
Gravid v. 39
Äntligen är han här!
Slitna och trötta efter en lång förlossning, men oerhört lyckliga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar