Den gyllene medelvägen

En sak som jag funderar mycket på som förälder är att hitta balansen mellan att respektera min sons vilja och att vara den som visar vägen i livet. Ibland måste jag bestämma helt enkelt oavsett vad han tycker, men hur vet man hur mycket som är lagom? När ska jag låta hans vilja styra, vilka strider ska jag ta och vad ger sig av sig självt?

Jag vill att min son ska växa upp och vara självsäker och trygg. Det innebär att han måste få testa sig fram i livet och bli trygg i att han faktiskt kan, men samtidigt veta att mamma finns där. Så hur finns jag där "lagom"? Hur bestämmer jag rätt saker och hur mycket?

Vi har en lång bit kvar för Noah är bara 1 år, men vissa frågetecken dyker redan upp. Han har haft en period när han vill bestämma vad han ska äta, och är det något annat så tvärvägrar han. Då äter han ingenting. Jag vill inte att han ska lära sig att det är ok att bara äta till exempel Baby Bels till frukost, utan vi ska äta bra och varierat. Men är det en strid värd att ta när han är så här liten? Jag lär ju förlora för jag kan inte resonera med en ettåring. Han förstår inte.

Den stora saken i våra liv där jag funderar mycket kring detta med respekten är det faktum att han inte vill vara hos andra än mig och sin pappa. Jag har försökt att respektera detta så mycket som möjligt, men ändå visa honom att det är ok med andra människor. Men snart ser verkligheten ut så att han måste. Han börjar dagis i augusti.

Hur tänker ni andra? Hur gör ni?