10 december 2015
En film om onda män?
Har ni sett videoklippet Kjaere Pappa som sprids via sociala medier just nu? Om inte så finns länken här: https://www.facebook.com/emanuelpage/videos/1081493958529794/
Jag får ont i magen av den här filmen... Jag tycker den är hemsk. Men inte av den anledningen som ni kanske tror. Jag tycker inte om den och jag kan inte fatta att den okritiskt fått sådan spridning som den fått.
En sådan här film är kanske gjord för att provocera lite grann och inte helt otippat skapar den två läger - de som tycker den är bra och de som inte tycker det.
Jag är kvinna, rädd för att gå ut ensam och håller helt med om syftet med filmen. Merparten av våld i samhället utförs av män och mäns sexuella våld mot kvinnor skrämmer mig oerhört. Filmen har några viktiga poänger, men jag tycker de står skymundan för något som istället spär på stereotyper och där kvinnor är offer och män ett ont och farligt släkte. Ok, jag överdriver lite... Men faktum är att det är den känslan som dröjer sig kvar efter filmen.
I filmen pratar de om det här med att inte acceptera sexuellt nedvärderande skämt och uttryck som hora för att det kan leda till en skev syn på kvinnor (min omtolkningen, inte ens så långt går de i sina slutsatser i filmen). Och det är viktigt! Kan vi inte prata om det istället? Lyft fram den aspekten och fundera över varför killar och män gör så här? Varför är det socialt accepterat bland både män och kvinnor? Och varför skämtar t ex tonårskillar om sex och kallar tjejer för horor? Förmodligen för att de är osäkra, vill passa in och har en massa maskulinitetsnormer att leva upp till. Kan vi inte prata om det utan att samtidigt insinuera att män är "farliga"?
Jag är så förbaskat trött på det här perspektivet... Jag tror det gör mer skada än nytta, utan låt oss istället stärka männen... och kvinnorna naturligtvis i de här frågorna. Och stärka oss som människor överhuvudtaget. Låt oss uppfostra människor med sunda värderingar och respekt för varandra. Ge ditt barn tid, omtanke, kärlek och uppmärksamhet. Och inte minst prata om hur vi ser på och bemöter andra människor.
19 september 2015
I min sons ögon är vi alla lika
Igår satt jag och Noah på McDonald's och åt och jag fick mig en rejäl tankeställare. Samtidigt som vi satt där sprang det omkring några barn och lekte. De var inte alls störande och stojigt, utan bara mysigt och de lekte ganska stillsamt. Noah var speciellt fascinerad av en flicka som passerade vårt bord några gånger. Hon kanske var runt 7-8 år. Hon var väldigt söt och log mot Noah när han tittade med tindrande ögon på henne och tyckte hon var jätterolig.
När de skulle gå sa jag hejdå till henne och hon svarade glatt hejdå tillbaka. Fast vi inte pratat med varandra alls under tiden. Inget konstigt i den här berättelsen hittills, så varför tyckte jag att det här var så märkvärdigt? Jo, flickan som Noah tyckte så mycket om hade en vacker mörk hud och bar slöja. Hennes familj var av utländsk härkomst och de pratade ett annat språk.
Inget av det här hade någon som helst betydelse för Noah, därför att min lilla ettåring är ännu helt ofärgad av vårt samhälles normer, värderingar, fördomar och förutfattade meningar. Han har inte "lärt" sig det än. För ja, att vara misstänksam mot en annan hudfärg, religion eller kultur är inget annat än inlärt beteende. Det är definitivt inget vi föds med. Är inte det sorgligt? Att vi lär oss att vara misstänksamma mot andra människor så till den grad att vi hellre ser att de stannar i sina länder med krig än att komma hit till vår trygghet.
För Noah var flickan bara ett barn som alla andra och det gjorde mig så glad. Noah har en tröja som det står A Non Smoking Generation på, och jag har alltid hoppats på möjligheten att han faktiskt kommer tillhöra en generation som är fri fån tobak. Men nu tänker jag att han borde ha en tröja med A Non Racist Generation också och hoppas på detsamma där.
Apropå att jag såg häromdagen att SD nu är Sveriges största parti... Tänk på det ni. Dra vilka paralleller ni vill...
Nästa söndag deltar jag i Dressed in black - Against racism and discrimination. Bara att hänga på om ni också vill visa vad ni tycker!
När de skulle gå sa jag hejdå till henne och hon svarade glatt hejdå tillbaka. Fast vi inte pratat med varandra alls under tiden. Inget konstigt i den här berättelsen hittills, så varför tyckte jag att det här var så märkvärdigt? Jo, flickan som Noah tyckte så mycket om hade en vacker mörk hud och bar slöja. Hennes familj var av utländsk härkomst och de pratade ett annat språk.
Inget av det här hade någon som helst betydelse för Noah, därför att min lilla ettåring är ännu helt ofärgad av vårt samhälles normer, värderingar, fördomar och förutfattade meningar. Han har inte "lärt" sig det än. För ja, att vara misstänksam mot en annan hudfärg, religion eller kultur är inget annat än inlärt beteende. Det är definitivt inget vi föds med. Är inte det sorgligt? Att vi lär oss att vara misstänksamma mot andra människor så till den grad att vi hellre ser att de stannar i sina länder med krig än att komma hit till vår trygghet.
För Noah var flickan bara ett barn som alla andra och det gjorde mig så glad. Noah har en tröja som det står A Non Smoking Generation på, och jag har alltid hoppats på möjligheten att han faktiskt kommer tillhöra en generation som är fri fån tobak. Men nu tänker jag att han borde ha en tröja med A Non Racist Generation också och hoppas på detsamma där.
Apropå att jag såg häromdagen att SD nu är Sveriges största parti... Tänk på det ni. Dra vilka paralleller ni vill...
Nästa söndag deltar jag i Dressed in black - Against racism and discrimination. Bara att hänga på om ni också vill visa vad ni tycker!
10 september 2015
Rea på makeupprodukter! 25 % på hela sortimentet!
Jag tänkte smyga in lite reklam för mig själv här på bloggen. Eller ja... reklam för min lilla shop i alla fall. Jag arbetar som makeupartist vid sidan av mitt vanliga jobb som folkhälsoutvecklare, och jag driver också en liten webshop med makeupartiklar.
Och just nu har jag rea i shoppen! Till och med den 15 september får du 25 % rabatt på ett helt köp! Rabatten gäller hela sortimentet och på ett köp. Ange kod höst2015 i kassan så dras rabatten automatiskt.
Ni hittar min shop här: www.makeuplook.se
Jag hoppas du tittar in och hittar något du vill ha. :)
Och just nu har jag rea i shoppen! Till och med den 15 september får du 25 % rabatt på ett helt köp! Rabatten gäller hela sortimentet och på ett köp. Ange kod höst2015 i kassan så dras rabatten automatiskt.
Ni hittar min shop här: www.makeuplook.se
Jag hoppas du tittar in och hittar något du vill ha. :)
27 augusti 2015
Jag är Noahs mamma
Nu har jag arbetat i två veckor efter föräldraledigheten och jag måste säga att det går jättebra! För mig i alla fall... Noah har det lite tufft med att vänja sig vid att vara på dagis på dagarna istället för med mig, men det går bättre och bättre. Det är huvudsaken. Jag arbetar 60 % till en början så det blir lite kortade dagar för honom och så är vi lediga fredagar tillsammans. Det tycker jag är toppen!
Det känns på något vis så vuxet att gå och hämta på dagis (hallå - jag är 37 år!) och lite overkligt. Jag har längtat och fantiserat så länge om att ha barn och allt som hör till. Bland annat att hämta och lämna på dagis. Så nu när jag får uppleva det är det som att jag undrar om det händer på riktigt.
Som jag berättat tidigare går Noah på dagis hos min mamma. Hon driver ett personalkooperativ tillsammans med två andra förskollärare. När jag pluggade till hälsovetare arbetade jag extra där och jag tyckte alltid att det var så gulligt när föräldrar kom för att hämta sina barn och någon av de andra barnen sprang och berättade att deras mamma eller pappa hade kommit. Innan de själva hade hunnit upptäcka det. De blev liksom glada för sin kompis skull.
Noah har sovit i sin vagn de flesta dagar när jag kommit och hämtat honom (stackarn har inte orkat hålla sig vaken... det tar på krafterna att börja dagis), men igår när jag kom dit var han vaken och inte bara det - han lekte och var glad! Jag smög mig in i lekrummet för att njuta av den härliga synen, men naturligtvis upptäckte de andra barnen mig. En liten kille sprang genast fram till Noah och sa entusiastiskt: Noah, din mamma är här!
Mitt hjärta bara smälte... Ja, för så är det ju. Jag är Noahs mamma! Och jag är här för att hämta honom. Jag älskar att jag har ett barn att hämta och jag älskar att jag för barnen på dagis inte är någon annan än just Noahs mamma. Och att jag är viktig för honom. Det fattar de också. Älskar det!
Jag kommer nog aldrig riktigt smälta att jag är mamma. Det är så stort att ta in, men attans vad lycklig det gör mig!
Jag och Noah sista dagen på min föräldraledighet.
2 augusti 2015
Drömmen om Spanien
Idag hörde jag att det här var den sämsta sommaren i Sverige på 60 år. Det lät riktigt illa... Kan det stämma? Jag tillhör inte dem som klagar på vädret. Jag tycker det blir vad man gör det till och jag har haft en fantastisk sommar.
Men nog gör en sådan här sommar att man längtar bort till värmen lite extra ändå. Vi älskar Spanien och jag har tidigare skrivit att vi vill ha en lägenhet där så småningom. Vi har tillgång till en fantastiskt fin lägenhet i Marbella via min mans jobb och vi försöker komma iväg en gång om året i alla fall. Men tänk att ha ett eget ställe...! Då skulle man kunna komma iväg oftare.
Utsikt från lägenheten i Marbella.
Vi skulle utan större problem kunna ha råd med en ok lägenhet där nere. En lägenhet med tillräckligt utrymme inne och ute och med pool på området. Men man svävar lätt iväg i drömmar när man börjar kika på lägenheter. Det är så lätt att falla för de där lyxiga bostäderna! Definitivt större och flashigare än vi behöver, men vem säger nej till stora altanytor och havsutsikt om man får välja.
En timmes lägenhetssökande på webben och jag är helt bortkollrad i en fantasivärld och dreglar friskt över lägenheter i mångmiljonklassen. Lägenheter vi aldrig skulle kunna ha råd med. Det är ungefär där jag börjar fantisera om att vinna stort på lotto. Och när jag väl har vunnit på lotto i mina drömmar så börjar jag fantisera vidare om hur mitt liv som mångmiljonär skulle se ut. Lagom lyxigt och ganska avslappnat skulle jag nog kunna summera det.
Folk vinner ju faktiskt på lotto så helt ouppnåeligt kan det inte vara. Det finns bara två hinder på vägen som jag ser det. Nummer 1: jag spelar inte på lotto. Nummer 2: spela lotto, hur gör man? Jag tror faktiskt aldrig jag har spelat på lotto, men varje gång jag råkar se en dragning på tv och ser vad man kan vinna så tänker jag att jag ska testa. Hm... Det kan inte vara så svårt och jag tror det är dags att sluta prata om det och faktiskt göra slag i saken. Vem vet... Jag kanske vinner - stort eller smått! :)
16 juni 2015
Test av Nestlé Min Frukt
För ett tag sedan blev vi testpersoner till Nestlé Min Frukt. Eller ja... Rättare sagt så blev Noah testperson eftersom det handlar om mat för barn. Jättekul!
Vi fick chansen att testa något som de kallar för fruktsallad. Produkten innehåller bara frukt och fullkornsprodukter och är en puré.
Vi fick chansen att testa något som de kallar för fruktsallad. Produkten innehåller bara frukt och fullkornsprodukter och är en puré.
Först måste jag kommentera att man väljer att kalla den för en fruktsallad. I min värld är fruktsallad små bitar av olika sorters frukt och inte en puré. Men det här tycker jag är ganska vanligt bland barnmat. Man försöker få det att låta lite coolare och mer intressant genom att hitta nya ord för produkten. Antagligen för att den ska sticka ut. "Smoothie" är ett annat exempel.
Men om man inte fokuserar på det utan på själva produkten så tycker jag den är riktigt bra! Smaken är något syrlig, men inte så mycket att man reagerar något större på det (och jag är ändå väldigt känslig för sura smaker). Noah gillade den direkt! Inslaget av fullkorn gör att den får en lite kornigare konsistens (antar att det är fullkornen i alla fall) än de flesta andra puréer, och det tycker jag är bra. En puré är en puré och det finns det många av på marknaden, men just att den här har en annan konsistens gör att den sticker ut lite grann för mig och gör att vi kommer köpa den igen.
Viktigast av allt är ju så klart vad Noah tycker och eftersom han glatt smaskar i sig den så är jag också nöjd. Tummen upp för Nestle Min Frukt med andra ord!
Noah undersökte nyfiket paketet innan vi testade.
Mums!
15 juni 2015
Nordens Ark
Igår bjöd min mans arbetsplats Kynningsrud på en familjedag på Nordens Ark. För er som inte vet så är Nordens Ark en fantastisk stor park med utrotningshotade djur. Djuren har gott om utrymme att röra sig, vilket gör att det inte är säkert att man får syn på dem. Det gillar jag! Det visar att de lever i en miljö där de kan gå undan och gömma sig om de vill och parken är så oerhört vacker att jag inte bryr mig om ifall jag ser så många djur eller inte.
Vi hade i alla fall en sådan härlig dag! Noah tjoade och var så glad. Det var mycket andra barn där så han blev på glatt humör bara av att titta på dem. En del djur såg vi när vi gick omkring i parken, men sedan gick vi över till deras ladugård med "vanliga" djur och där kunde man titta och gå in och klappa i vissa fall. Noah fick stå och klappa en killing och han var så lycklig!
Vi hade i alla fall en sådan härlig dag! Noah tjoade och var så glad. Det var mycket andra barn där så han blev på glatt humör bara av att titta på dem. En del djur såg vi när vi gick omkring i parken, men sedan gick vi över till deras ladugård med "vanliga" djur och där kunde man titta och gå in och klappa i vissa fall. Noah fick stå och klappa en killing och han var så lycklig!
Stort tack till Kynningsrud och Nordens Ark för en underbar dag! <3
12 juni 2015
Rea på Polarn O. Pyret!
Jag tror jag har en ny hobby... Handla grejor till Noah! ;) Det är ju så roligt!
Nu har Polarn O. Pyret upp till 50 % rea och det måste jag ju så klart spana in. Har ni varit inne och kikat? Jag har redan hittat en del jag skulle vilja ha, men tyvärr är några av dem slut i hans storlek. De fyller tydligen på med nya storlekar varje dag så jag får hålla koll!
9 juni 2015
Ångest, ångest, ångest...
Ibland kommer det över mig... och tar över mig. Jag får sådan ångest ibland när jag tänker på att jag snart inte ska spendera mina dagar med min son. Att jag snart ska börja jobba och han ska börja på förskola. För det mesta känns det bara lite småjobbigt och jag vet att jag kommer att vänja mig, men så får jag stunder ibland som jag haft idag när det bara känns övermäktigt.
Noah kommer att ha det toppen på förskolan. Det vet jag. Han blir mer och mer bekväm med andra vuxna människor och han och min mamma är riktiga kompisar och busar och myser numera ihop. Så han kommer ha jätteroligt på förskolan hos sin mormor. Det är jag som kommer att ha det jobbigt.
Jag älskar mina dagar med Noah. När han lagt sig på kvällen kan jag längta efter honom och sakna hans bus och skratt. Och jag är inte pigg på att tacka ja till saker med vänner som innebär för mycket tid borta från honom. Hur i hela friden ska jag klara hela dagar borta från honom?
Jag vet rent logiskt att det är bra för oss båda. Han kommer må gott av att leka med sina kompisar på dagarna och jag behöver komma ut i ett vuxenliv igen. Och jag älskar mitt jobb. Logiskt, förnuftigt och sant... Men det biter inte fullt ut. Jag vill vara hemma med min son för det är det bästa jag vet.
Ett optimalt scenario vore att jag vänjer mig ganska snabbt och att det känns normalt efter några veckor. Håller tummarna...
Noah kommer att ha det toppen på förskolan. Det vet jag. Han blir mer och mer bekväm med andra vuxna människor och han och min mamma är riktiga kompisar och busar och myser numera ihop. Så han kommer ha jätteroligt på förskolan hos sin mormor. Det är jag som kommer att ha det jobbigt.
Jag älskar mina dagar med Noah. När han lagt sig på kvällen kan jag längta efter honom och sakna hans bus och skratt. Och jag är inte pigg på att tacka ja till saker med vänner som innebär för mycket tid borta från honom. Hur i hela friden ska jag klara hela dagar borta från honom?
Jag vet rent logiskt att det är bra för oss båda. Han kommer må gott av att leka med sina kompisar på dagarna och jag behöver komma ut i ett vuxenliv igen. Och jag älskar mitt jobb. Logiskt, förnuftigt och sant... Men det biter inte fullt ut. Jag vill vara hemma med min son för det är det bästa jag vet.
Ett optimalt scenario vore att jag vänjer mig ganska snabbt och att det känns normalt efter några veckor. Håller tummarna...
Du växer så fort mitt hjärta...
Jag och Noah myser på BB. Här är han bara två dagar gammal.
6 juni 2015
Nationaldagsmys
Blå himmel, solen skiner och flaggan vajar hos grannen... Ah...! Livet är härligt! Jag har precis plockat in dynorna från altanen och röjt undan i köket efter ett underbart firande av nationaldagen med familjen. Visst är det en annan känsla att städa i ordning när man haft det lite extra kul? Det tycker i alla fall jag. Man går liksom och myser åt att man haft det så bra och disk och annat blir en påminnelse om det.
Min man är iväg på spelning på ett bröllop idag och jag bestämde mig för att bjuda in familjen på jordgubbar och glass för att fira nationaldagen. Mina föräldrar, syster Ulle och hennes lilla Dezibelle och min bror Chrille och hans tre busungar Walter, Elin och Tor var inte sena att tacka ja till mys och lite gottigheter.
Huset fylldes av barn, vuxna, leksaker, bus och skratt. Underbart! Jag satt och myste åt att vårt hus är så perfekt för den här typen av familjesammankomster när min mamma sa just det. Och det stämmer så bra! Kök, allrum, vardagsrum, uterum och altan har ett sådant bra flöde att det blir så naturligt att umgås. Barnen kan springa omkring och busa med varandra och samtidigt har man bra koll.
Det har varit en riktig toppendag och jag älskar sådana här dagar när vi kan mysa och umgås tillsammans. Mer sådant här måste det bli!
Noah och Walter busar.
Noah, Walter, Elin och Tor leker i Noahs rum.
Dezibelle showar loss! :)
5 juni 2015
Ny vagn igen - Bozz Easy
För ett tag sedan köpte vi en extravagn att ha liggandes i bilen som man lätt kan ta fram när man ska handla eller ta en sväng på stan (vår vanliga vagn är en Emmaljunga Edge som jag älskar). Då köpte vi en begagnad Joie Mirus och jag bloggade om den här. Det var mycket jag gillade med den vagnen, men det var vår första stroller och jag hade inte så bra koll på vad jag egentligen behövde för vagn.
Joie Mirus är en väldigt nätt och smidig vagn, men jag insåg att jag nog behövde en lite större variant så att Noah kunde sitta lite mer rymligt och bekvämt. Men framförallt är varken han eller jag så förtjust i att han alltid måste sitta fast i en sele, speciellt om man bara ska ett snabbt ärende. Det känns onödigt bökigt. Jag kom fram till att vi behövde en vagn som har båge med en "gren" fram på sitsen, så att han sitter relativt säkert utan att han nödvändigtvis måste ha selen på sig. Grenen hindrar honom att glida ner och bågen att han kan häva sig fram och ramla ur.
Noah behövde ju vara med för att provsitta, men det var inte helt enkelt att åka runt och prova vagnar själv med en ettåring. Jag skulle provköra, inspektera, hålla honom nöjd och samtidigt försöka reda ut vad jag tyckte. Pust! Det var ett svettigt äventyr, men till sist blev jag nöjd!
Kriterierna var: rymlig sits, båge och "gren" vid sitsen, ett helt handtag, ordentlig sufflett och en hyfsad varukorg. Inte enkelt att få allt det i en och samma vagn och jag kan inte fatta att jag lyckades. Dessutom kostade den bara en tusenlapp (vilket jag tror var rea). Vagnen heter Bozz Easy och jag köpte den på Beginners i Trollhättan.
Jag valde mellan svart, grå och blå, men bestämde mig
för att våga lite och ta en i färg. Väldigt nöjd!
Suffletten går att förlänga genom att
öppna en dragkedja på mitten.
Handtaget är ställbart och varukorgen rymlig.
Ryggstödet går att ställa i fyra lägen,
varav ett i princip helt liggläge.
Vi har visserligen en stor bil, men vagnen
tar inte upp så mycket plats i ett bagage.
Noah sitter jättebra i vagnen!
4 juni 2015
Paket från Polarn O. Pyret
Häromdagen la jag en beställning på lite kläder till Noah på Polarn O. Pyret och idag hämtade jag ut paketet. Min första tanke när jag fick paketet i min hand var att det kändes väldigt litet... och att jag gillade det! Ofta när man beställer grejor via nätet så packar de in det i oproportionerligt stora kartonger och så ligger ens saker och ser lite fjuttiga ut på botten. Det känns som ett sådant slöseri, så det här gjorde mig glad.
Ännu gladare blev jag när jag öppnade paketet. Åh vad nöjd jag är med kläderna!
Polarn O. Pyrets strumpor är fantastiska måste jag säga. (Vad är det med barnstrumpor som gör att det är så svårt att få dem att sitta uppe...? Men de här sitter på plats!) Noah har några par redan, men jag kände att vi behövde fler. De här kommer nog att vara lite stora till en början, men Noah håller på att växa ur storleken mindre. Och hur söt är inte tröjan med nallar på ärmarna?! Kläderna åkte bums i tvätten och jag längtar tills vi kommer börja använda dem.
I förmiddags tog vi också en snabbtur till Torp och köpte ett par skalbyxor på Lindex. Nu när Noah snart börjar dagis behöver vi lite sådana här saker och jag tyckte det var lika bra att göra slag i saken eftersom vi skulle hälsa på i eftermiddag igen.
Noah och mormor på dagis i eftermiddags! <3
Byxorna var toppen! De kommer nog att användas flitigt. Men allra bäst idag var hur bra det gick på dagis. Visst har det nästan alltid gått bra det senaste, men Noah är vanligtvis ganska mammig ändå och vill ha mig i närheten. Men inte idag...! Idag hängde han med mormor istället! Jag är så glad att han kommer att gå på dagis hos henne för det känns som om övergången kommer att gå mycket lättare. Jag fullkomligt älskar det här kortet på dem och tittar på det om och om igen. Lek och lycka!
3 juni 2015
Sandätning på förskolan
Barn har ju ett behov av att stoppa saker i munnen, men sand...? Yikes! Knastrigt och läskigt, och ändå stoppar de in det lite då och då. Blää! Idag har vi varit på dagis igen och hälsat på... och naturligtvis ätit lite sand. ;) Jag försöker stoppa honom så gott det går, men samtidigt vet jag att han måste få testa också.
Jag blir mer och mer trygg i att Noah ska börja dagis i augusti eftersom jag ser att han trivs så bra. Och att han tycker det är så roligt med andra barn. Den senaste tiden har jag känt att jag inte riktigt räcker till, utan att han behöver umgås med andra barn. Jag försöker hitta sätt att träffa andra barn så ofta som möjligt, men det blir ändå mycket tid som det bara är jag och Noah på dagarna.
Och jag tror han börjar blir redo för förskolan... snart. Nu ska bara mamma också bli redo att släppa iväg sin lille kille!
Favoriten på dagis - en stor trälastbil ute på gården.
Noah älskar den!
2 juni 2015
Frukostkaos
Några få sekunder av ouppmärksamhet... det är allt som krävs. Allt som behövs för att förvandla en harmonisk frukost till ett kaos. Välkommen till en värld med barn! ;)
Jag och Noah hade nyss avslutat frukosten i morse när jag fick syn på en Securitasbil som stannade hos grannen. Nyfiken i en strut tittade jag förstås dit och efter några sekunder hörs jag ett förtjust fnitter bredvid mig. Noah har fått tag på yoghurtburken från bordet... Hjälp!
Ytterligare två sekunder senare innan jag fått tag på Noah och yoghurten har han naturligtvis hunnit stoppa ner fingrarna i den, tappa den och spilla ut yoghurt på sig och golvet... och kladda yoghurt på stolen med fingrarna. Jag fick snabbt prioriterat att få tag på Noah och ta av honom byxorna så han inte skulle kladda runt yoghurten ännu mer.
Yoghurten torkades sedan upp och under tiden jag gick till bänken för att slänga pappret så hinner Noah norpa åt sig ett paket korv från bordet istället. Och iväg med korven ut i hallen och under trappan. Noah och korv infångades och nu var allt frid och fröjd eller...? Nope! Jag hann inte mer än att lägga korven i kylskåpet innan jag fick rädda påsen med bröd. Och när jag gjort det var Noah borta. Och byxorna med yoghurt. Bara att följa spåret av yoghurt ut i hallen och under trappan där jag hittade både son och byxor. Torka, torka igen.
Trots kaoset skrattade jag mig igenom hela eländet för egentligen var det ganska komiskt. Barn är ju barn... Och de ska liksom vara så här. ;)
1 juni 2015
Det är inte alla som får fira Mors Dag
Igår var det ju som bekant Mors Dag, en dag som jag är överlycklig över att få fira efter att ha längtat efter att bli mamma i så många år. Och igår firade jag dagen för andra gången. Det är speciellt att få fira Mors Dag för mig även om dagen egentligen inte kanske betyder något. Jag är ju mamma till Noah varje dag. Men bara det faktum att jag äntligen kan få fira den gör mig rörd.
Jag läste nyss ett sådant klokt blogginlägg av Elaine Eksvärd och det inspirerade mig till att skriva det här på samma tema. Elaine har precis fått sitt andra barn, något som jag förstår inte var självklart, och hon tänker på alla som ännu inte får fira Mors Dag. Alla de som fortfarande kämpar för att få barn.
Jag skulle vilja ägna alla er en tanke också. Jag vet så väl hur det känns. Så fruktansvärt väl hur jobbigt det är att längta och vänta... på något som kanske kommer, eller inte. Det är nästan det värsta - att man inte vet.
Jag önskar jag kunde säga något klokt, men som Elaine skriver så finns det egentligen inget man kan säga. Jag kan bara av hela mitt hjärta önska att ni också kommer att få fira den här dagen (och Fars Dag för alla män som längtar efter att få bli pappor) någon dag.
Kram till er!
Mina Mors Dags-presenter från min älskade familj!
Meddelande på Facebook från min underbara man!
31 maj 2015
Nu så... äntligen!
Som jag har längtat efter att det ska bli som det var idag! När jag väntade Noah såg jag fram emot hur han och kusinerna skulle busa och leka med varandra när vi träffades i familjen. Men när Noah föddes blev det inte alls så. Noah var reserverad och tyckte inte om att vara hos andra. Han ville vara hemma med mamma och pappa i lugn och ro och tyckte inte alls det var kul med lek och skoj.
Med tiden har det ändrats sakta men säkert, och nu tycker han det är jätteroligt med andra barn. Bara den senaste veckan har det hänt något ytterligare och det har blivit ännu tydligare att han gillar att leka med andra. Och så idag var vi iväg till mina föräldrar för att fira Mors Dag och då hände det... det blev precis så där som jag hoppats på och längtat efter! Noah lekte och lekte och tjoade högt av förtjusning. Han busade med kusinerna och lekte med andra familjemedlemmar.
Långa stunder glömde han nog till och med bort att mamma och pappa var där och bara gick helt upp i leken. Mitt hjärta värkte av lycka och jag var så glad över hur roligt han hade. Min lille pojke! Äntligen verkar det ha lossnat!
30 maj 2015
Sluta lägga er i!
Jag är irriterad, frustrerad... och ja, provocerad. Vad är det här? Vilka är ni att tala om vad som är bäst för oss?
Det som har triggat mig den här gången är den diskussion som omger införandet av den tredje "pappamånaden" som nu blir verklighet vid årsskiftet. Det är inte egentligen den tredje pappamånaden i sig jag ilsknar till över, utan det är det faktum att man från politiskt håll vill lägga sig i vad som är bäst för oss enskilda familjer. För det stoppar ju inte där - många partier vill lagstifta ännu hårdare och till och med tvinga oss att dela helt lika.
Jag fattar inte. Vi har alla olika familjer, situationer, förutsättningar och preferenser. Alla varken kan, vill eller bör dela lika. Man gör väl det som är bäst för ens egna familj?
Jag är verkligen inte främmande för jämställdshetsdebatten. Jag arbetar som folkhälsoutvecklare i en kommun och vet att ojämlikhet mellan grupper inte är bra och att vi har mycket att tjäna på att könen blir mer jämställda. Jag fattar allt det där. Men att lagstifta om något som borde vara alla familjers rätt att avgöra själva ger mig rysningar.
Jag har varit hemma med vår son för att det är bäst för oss. Jag är glad att vi har valt så här och jag och min man har varit helt överens. Att göra föräldraledigheten till en könsfråga och att säga att lagstiftad delad föräldraledighet är en feministisk framgång är att förringa mig som kvinna och min intelligens. Det är samma sak som att säga att jag är ett offer som "måste vara hemma" och därmed inte har samma förutsättningar på arbetsmarknaden och som lider förluster ekonomiskt. Det är att dumförklara mig.
Låt mig vara väldigt tydlig: Jag är inte ett offer. Jag är ingen stackars kvinna som måste räddas från att tvingas vara hemma med min son. Jag har gjort ett högst medvetet val att vara hemma med mitt barn för att det är något jag vill. Som vi vill. Som passar oss. Jag vet om att det påverkar min ekonomi, nu och framöver. Jag har valt det ändå.
Så snälla... sluta lägga er i och sluta dumförklara oss begåvade människor som faktiskt vet vad vi gör.
Det som har triggat mig den här gången är den diskussion som omger införandet av den tredje "pappamånaden" som nu blir verklighet vid årsskiftet. Det är inte egentligen den tredje pappamånaden i sig jag ilsknar till över, utan det är det faktum att man från politiskt håll vill lägga sig i vad som är bäst för oss enskilda familjer. För det stoppar ju inte där - många partier vill lagstifta ännu hårdare och till och med tvinga oss att dela helt lika.
Jag fattar inte. Vi har alla olika familjer, situationer, förutsättningar och preferenser. Alla varken kan, vill eller bör dela lika. Man gör väl det som är bäst för ens egna familj?
Jag är verkligen inte främmande för jämställdshetsdebatten. Jag arbetar som folkhälsoutvecklare i en kommun och vet att ojämlikhet mellan grupper inte är bra och att vi har mycket att tjäna på att könen blir mer jämställda. Jag fattar allt det där. Men att lagstifta om något som borde vara alla familjers rätt att avgöra själva ger mig rysningar.
Jag har varit hemma med vår son för att det är bäst för oss. Jag är glad att vi har valt så här och jag och min man har varit helt överens. Att göra föräldraledigheten till en könsfråga och att säga att lagstiftad delad föräldraledighet är en feministisk framgång är att förringa mig som kvinna och min intelligens. Det är samma sak som att säga att jag är ett offer som "måste vara hemma" och därmed inte har samma förutsättningar på arbetsmarknaden och som lider förluster ekonomiskt. Det är att dumförklara mig.
Låt mig vara väldigt tydlig: Jag är inte ett offer. Jag är ingen stackars kvinna som måste räddas från att tvingas vara hemma med min son. Jag har gjort ett högst medvetet val att vara hemma med mitt barn för att det är något jag vill. Som vi vill. Som passar oss. Jag vet om att det påverkar min ekonomi, nu och framöver. Jag har valt det ändå.
Så snälla... sluta lägga er i och sluta dumförklara oss begåvade människor som faktiskt vet vad vi gör.
Min underbara familj och vi vet vad som är bäst för oss!
En ära att få bidra
Jag skrev igår att jag är med och lånar ut min blogg för Barncancerfondens räkning och det är en ära att få listas tillsammmans med de andra bloggarna som sålt armband. Jag har självklart också köpt ett armband och hoppas ni är fler som kommer göra detsamma.
Cancer är en grym sjukdom och tyvärr drabbas också många barn. Mer pengar behövs till forskning och alla bidrag är välkomna. Köp ett armband du också via bilden här nedanför.
Cancer är en grym sjukdom och tyvärr drabbas också många barn. Mer pengar behövs till forskning och alla bidrag är välkomna. Köp ett armband du också via bilden här nedanför.
29 maj 2015
Min systerdotter i Ack Värmland
Äntligen var dagen här när Mia Skäringers barn skulle födas i Ack Värmland. Det är nämligen min systerdotter Dezibelle som spelar hennes bebis!!
Åh, som jag har längtat efter att få säga detta, men det har varit stort hysch, hysch och vi fick inte avslöja något i förväg. Men nu kan jag ropa ut det till alla som hör: Hallå!! Dezibelle var med i tv!
Visar vad vi tycker och stöttar det som är viktigt
Idag har Noah på sig sin A Non Smoking Generation-tröja från Geggamoja för första gången. Känns bra och viktigt. Tänk om Noah kan få växa upp i en generation som verkligen är rökfria. Helt och hållet! Vad fantastiskt det hade varit!
Tröjan passar honom jättebra och har en härlig och mjuk kvalitet. Men absolut viktigast är budskapet så klart.
Vad jag förstår kan det vara på gång med nya regler kring förbud av rökning offentligt som på uteserveringar och busskurar och det ser jag fram emot. Som icke-rökare (och f.d. rökare) har jag valt att inte röka och vill inte utsättas av andra personers rök.
En annan god sak jag vill vara med och stötta är Barncancerfondens Give Hope. Jag lånar ut min blogg i kampen mot barncancer. Var med och stötta du också! Klicka här nedanför och köp ett armband. Tillsammans kan vi göra skillnad.
28 maj 2015
Farliga leksaker!
Usch... Idag fick vi en sådan där skräckupplevelse igen i stil med "tänk vad som kunde ha hänt".
En av de grejor som skrämmer mig med att vara mamma är att det finns så många faror runt omkring för mitt barn och trots att vi försöker säkra miljöerna han är i så kan man inte förutse allt. En sten på golvet som han kan sätta i halsen, en skruv som lossnat från en möbel, en kruka han helt plötsligt kan nå och riva över sig... Listan över potentiella faror blir bara längre och längre för varje dag som går, och jag har svårt att förlika mig med att detta är något jag får lära mig att leva med. Men jag är inte allsmäktig och allt jag kan göra är mitt bästa och hålla tummarna för resten.
Någonting som jag inte trodde att jag behövde oroa mig för var hans leksaker. Men ack så fel jag hade! I min värld är leksaker säkra, i alla fall från betrodda leksakstillverkare. De är gjorda för hårda tag och slitage. Noah fick en uppsättning små plastbilar i julklapp av släktingar och de leker han gärna med. Idag fick jag se att han satt och tuggade på någonting i sitt rum. Snabbt som attan stoppade jag in fingrarna i hans mun och fick ut en hjul till en av bilarna. Helt chockad ropade jag på min man som var hemma på lunch. Hur kunde detta hända?!
Hjulet är inte mer än någon cm i diameter och livsfarligt för honom att få i halsen. Jag blir så rädd när jag tänker på vad som kunde hänt. Härmed utrotas alla småbilar ur vårt hem och nya bilar med stora hjul kommer införskaffas. De kan han få leka med istället... under noga bevakning.
Idag har vi också varit iväg till BVC och tagit den tredje omgången vaccin. Stackars lille Noah. Tiden vi hade fått var mitt i hans eftermiddagsvila, men det var den enda tiden som fanns efter att jag varit tvungen att avboka den tid vi fick från början. Jag fick väcka honom och trött och ledsen kom vi till BVC. Jag tror inte jag behöver göra så stora utsvävningar för att ni ska förstå scenariot. Det blev inte bättre av sprutor om man säger så... Mycket gråt och skrik senare så var sprutorna i alla fall tagna och än så länge verkar han ok. Få se om det blir någon feber i natt.
Trött och tapper kille i väntrummet efteråt.
En boll piggar alltid upp lite grann.
27 maj 2015
Stellas Lekland
Idag åkte vi till Stellas Lekland här i Uddevalla med min syster Ulrica och hennes lilla Dezibelle, samt en kompis till henne, Vanessa, och hennes dotter Lexie.
Noah har kommit in i en period när andra barn är väldigt spännande, speciellt om de är lite äldre än honom, så precis som jag väntat mig hade han jättekul åt de andra barnen. Han tittade, lekte, pratade, klättrade och pillade.
Dezibelle försvann nästan i bollhavet. ;)
Det är första gången vi är på Stellas Lekland och jag är glatt överraskad över att det fanns saker som passade en liten 1-åring. Jag trodde nog att han skulle behöva vara några år äldre, men när min syster sa att hon skulle dit med sin Dezibelle som är 8 månader och Lexie som är 1,5 år så blev jag nyfiken och var inte sen att hänga på. Vi kommer definitivt att åka hit fler gånger!
Det var lite gulligt att se att Noah blev lite förtjust i Lexie. Även om hon puttade på honom några gånger så ville han gärna följa efter henne. Blivande kärlekspar...? ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)