När de skulle gå sa jag hejdå till henne och hon svarade glatt hejdå tillbaka. Fast vi inte pratat med varandra alls under tiden. Inget konstigt i den här berättelsen hittills, så varför tyckte jag att det här var så märkvärdigt? Jo, flickan som Noah tyckte så mycket om hade en vacker mörk hud och bar slöja. Hennes familj var av utländsk härkomst och de pratade ett annat språk.
Inget av det här hade någon som helst betydelse för Noah, därför att min lilla ettåring är ännu helt ofärgad av vårt samhälles normer, värderingar, fördomar och förutfattade meningar. Han har inte "lärt" sig det än. För ja, att vara misstänksam mot en annan hudfärg, religion eller kultur är inget annat än inlärt beteende. Det är definitivt inget vi föds med. Är inte det sorgligt? Att vi lär oss att vara misstänksamma mot andra människor så till den grad att vi hellre ser att de stannar i sina länder med krig än att komma hit till vår trygghet.
För Noah var flickan bara ett barn som alla andra och det gjorde mig så glad. Noah har en tröja som det står A Non Smoking Generation på, och jag har alltid hoppats på möjligheten att han faktiskt kommer tillhöra en generation som är fri fån tobak. Men nu tänker jag att han borde ha en tröja med A Non Racist Generation också och hoppas på detsamma där.
Apropå att jag såg häromdagen att SD nu är Sveriges största parti... Tänk på det ni. Dra vilka paralleller ni vill...
Nästa söndag deltar jag i Dressed in black - Against racism and discrimination. Bara att hänga på om ni också vill visa vad ni tycker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar