Igår var det dags för min årliga kontroll av den äggstock jag har kvar. Det är åtta år sedan jag tog bort en stor borderlinetumör på min högra äggstock och samtidigt togs den äggstocken och äggledaren bort. Nu när jag har fått Noah är jag inte lika orolig längre... självklart vill jag inte ha en tumör till, men det är på något sätt inte lika mycket på spel längre.
Jag träffade en ny läkare igår eftersom min gamla gått i pension. Hon var jättebra! Hon förklarade tydligt varför man är så noga med att kolla patienter som haft borderlinetumör i efterhand. Dessa tumörer är ganska luriga och kan komma tillbaka mycket senare än cancertumörer gör. Därför kollar man patienterna i 10 år enligt nuvarande rekommendation.
En borderlinetumör är en tumör som är någonstans på en skala mellan godartad och elakartad. Om man inte tar bort en sådan tumör kan man utveckla cancer. Min tumör var hela 30 cm när den togs bort, så man fick öppna hela buken.
Borderlinetumörer i äggstockarna är släkt med äggstockscancer som tydligen är väldigt lurig eftersom man inte får några symtom. Läkaren informerade mig om att man tidigare rekommenderat patienter som inte ska ha fler barn att ta bort den kvarvarande äggstocken som en försiktighetsåtgärd. Hon skulle konsultera några kollegor för att se vad de kom fram till i mitt fall. Och jag får fundera på vad jag vill göra.
Det här var nyheter för mig och har satt igång många funderingar. Vart står jag i den här frågan? Självklart är det lockande att ta bort den kvarvarande äggstocken för säkerhets skull, men det innebär också att jag hamnar i klimakteriet. Visst hamnar jag där ändå förr eller senare, men vill jag gå igenom det nu? Hmm... hmm... mycket att fundera på.
Dessutom visade ultraljudet igår att jag har en 5 cm stor cysta. Troligtvis helt ofarlig, men jag får komma tillbaka på ytterligare en kontroll om sex veckor. Det kan vara spiralen som framkallat cystan och om den är kvar vid nästa kontroll måste jag ta ut spiralen. Det kan jag leva med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar