Ok, en resa med tåg och hotellvistelse gör mig knappast till expert på att resa med barn, men jag lärde mig en hel del på den här resan ändå. Så varför inte dela med sig?
Jag skulle vilja summera det med:
förbered och planera!
Jag packade bland annat täcke, kudde, filt, BabyBjörn bärsele, iPad, dator med Spöket Laban-film i och leksaker. Jag fick användning för allt! Det var varmt och skönt på tåget, men täcket och kudden fick Noah ligga på så att det blev ombonat och lite mysigt. BabyBjörnen vaggade honom till ro (med snutten över ansiktet) så att jag kunde lägga honom att sova på sätet. Leksaker, iPad och film underhöll korta stunder när inget annat funkade. Toppen! Kudden använde jag dessutom på hotellet, för jag tyckte att den som fanns i spjälsängen var alldeles för tjock.
Jag är extra glad att jag valde att ta med en termos på tåget. Eftersom jag åkte själv med Noah på vägen upp till Stockholm underlättade det betydligt att inte behöva gå bort till bistron och försöka fixa mat till honom samtidigt som man hade honom på armen.
Termosen visade sig vara bland det bästa jag packade förresten. Vi fyllde den med kokhett vatten på hotellet lite då och då så att vi enkelt kunde fixa hans måltider utan att behöva springa och fråga efter micro varje gång han skulle äta. Extra smidigt till hans tidiga morgonmål!
Jag kom också ihåg att packa ett litet kitt med diskmedel och en svamp så att vi kunde diska hans flaskor på hotellrummet. Väldigt glad att jag tänkte på det, för det känns som en sak som är lätt att glömma.
Glad att jag packade dessa!
Och sista tipset är att packa ett litet "apotek" med Alvedon, salvor m.m. Noahs första tand tittade fram samma dag vi skulle åka och Alvedonen behövdes!
För att summera så tycker jag att det funkade riktigt bra att åka tåg och sova på hotell med ett litet barn. Visst strulade det längs vägen - det ska jag inte hymla med. Noah fick rejäla skrikattacker ett par gånger under resan och även på hotellet. Det hade troligen nästan bara att göra med att han hade ont av tandsprickningen, så det var visserligen förståeligt. Men när man står där med barnvagn, packning och en bebis och ska av tåget så är det inte jätteroligt när han skriker för full hals. Andra medresenärer gör så gott de kan för att hjälpa till, men det hjälper ju bara till viss del. Man måste lösa mycket själv, och det gäller att behålla lugnet och hantera det.
Självförtroendet får sig kanske tillfälligtvis en knäck, men på något sätt löser man det alltid. Och så här i efterhand är självförtroendet faktiskt bättre - det gick ju! :)
Glad och nyvaken Noah på tåget.
Jag och Noah på centralstationen i Stockholm
strax innan vi ska kliva på tåget hem.