Pengar... det där är alltid en känslig fråga av någon anledning. Antingen man har dem eller inte.
Vi tillhör dem som har god ekonomi och det är jag evinnerligt tacksam för. Vi är inte rika på något sätt, långt ifrån, men vi tjänar ganska bra båda två och behöver aldrig vända på slantarna. Inte ens nu när jag är mammaledig. Men jag kommer på mig själv ibland med att hamna i situationer där jag känner att jag behöver tona ned att vi klarar oss bra, bara för att inte riskera att andra ska ta illa upp. Är inte det knäppt? Varför ska jag skämmas egentligen...?
Både jag och min man har upplevt hur det är att ha dålig ekonomi och jag kommer ihåg en tid när det var en kamp att få ihop det varje månad. Allra värst var det när jag bodde i Östersund och pluggade och minns att jag hade 15 kr kvar mot slutet av månaden. Det var dåligt väder, två mil till skolan och jag hade gärna tagit bussen. Men 15 kr till bussen eller ett paket fil? Mat var viktigare och jag fick helt enkelt cykla.
Jag glad över att vår situation ser ut som den gör idag och hoppas att den så kommer att förbli. Jag tar ingenting för givet och vet att allt kan ändras. Men just nu klarar vi oss bra och det är jag jäkligt tacksam för!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar