Kommer det någonsin att bli bättre?

Ända sedan Noah var 4 månader har han varit väldigt reserverad mot andra människor. Det har definitivt blivit bättre och bättre med tiden, men fortfarande nu när han är 10 månader kan han inte bli hållen av någon annan än mig och sin pappa. Med några få undantag... Vissa personer kan få hålla honom korta stunder, men det är allt. Att låta någon annan passa honom är helt uteslutet som det ser ut idag.

Vi har börjat att "träna" lite eftersom jag tror att det vore bra för honom. Jag vill gärna respektera hans vilja, men samtidigt börjar det kännas som vi har kommit till en punkt där vi befäster ett beteende som vore bra att bryta. Han kommer dessutom att börja förskolan inom några månader och tills dess måste han kunna vara hos någon annan.

Vi har testat att lämna honom hos mormor och morfar, samt hos en av sina mostrar vid sammanlagt fyra tillfällen. Det har handlat om runt 20 minuter varje gång. De två första gångerna gick jättebra, men de två sista har varit total katastrof. Jag har fått komma tillbaka tidigare för han blir så extremt ledsen. Vi pratar inte arg och ilsken gråt utan snarare total förtvivlan. Han gråter så han hulkar, tårarna rinner i mängder och han är så ledsen att det tar mig en bra stund att trösta honom.

En del av mig förstår att detta kommer att gå över. Han kommer att "klara" sig utan mig. Men en annan del av mig misströstar och undrar om det någonsin kommer att funka. Jag kan bli avundsjuk på andras barn som bara ler och accepterar "vem som helst", men jag vet att det inte är rättvist. Alla har vi våra utmaningar. Andra är avundsjuka på att Noah sover så bra som han gör, och undrar säkert om deras barn kommer komma dit någon gång.

Vad kämpar ni med? Eller vad har ni kämpat med som blivit bättre?