Han är här för oss att älska...

Igår höll jag på att fixa frukost när min man kom bärande på Noah. Han småpratade med honom om hur mycket vi älskar honom. "Så mycket jag och mamma älskar dig!" (Gulligt, eller hur?!) Så vänder han sig till mig och säger: "Tänk att vi satte honom till jorden bara för att älska honom. Jag menar... någon annan anledning finns ju inte egentligen. Vi skaffade honom för att älska honom..."

Jag bara stannade upp. Så rätt han hade och så vackert sagt det var...!

Jag har för övrigt nått en punkt där min kärlek till Noah inte får plats i mig längre. Jag undrade om det kunde hända... att kärleken till ens barn bara växer sig större och större tills det inte längre ryms i kroppen. Det har nu hänt kan jag meddela. Jag älskar honom så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen. ;)