11 månader

Idag blir Noah 11 månader. Stoppa tiden säger jag bara! Om en månad är han ett år... Hjälp!

När han var mindre såg jag fram emot att han skulle bli äldre och äldre och planerade allt möjligt vi kunde hitta på då. Men nu känner jag mer panik över att tiden går så fort och att jag ska börja jobba om några månader. Tänk att inte spendera dagarna med min fina kille...!! Usch! Det spelar ingen roll att jag älskar mitt jobb, för jag älskar att vara hemma med Noah mycket mer.

Ja, ja... jag fattar att man vänjer sig. I alla fall... Grattis på 11-månadersdagen min underbara, vackra, busiga, glada och fina son! Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig!!

Armband från ForLife

Idag fick jag mitt armband från ForLife med posten. Jättesnyggt tycker jag! Kika in i deras butik ni med och stötta kampen mot cancer.

För er som inte vet vad ForLife är så kan ni läsa mitt tidigare blogginlägg här. 

Rocka sockorna, men kom ihåg att bära vitt

Det är nog inte många som missat att vi rockar sockorna idag och visar att det är ok att vara annorlunda. Men idag är också en annan dag. Idag bär vi vitt för alla änglabarn som lämnat oss alldeles för tidigt.

Jag visste inte om det här förrän idag när en vän som själv förlorat ett barn la upp en bild på Instagram. Det handlar om att bära vitt den 20 mars för alla barn som dör innan de ens har fötts. Vad jag förstår är det varje år 450 barn som dör efter graviditetsvecka 22. En skrämmande siffra och något som ingen borde få uppleva. 

Jag har inget änglabarn, men jag vet hur det är att få höra att ens barn inte lever i magen längre. Två gånger dessutom. Jag förstår att det inte går att jämföra, och det vill jag inte göra heller. Mina bebisar dog för tidigt i magen för att vara änglabarn, men smärtan och förlusten av att i ena stunden vänta och längta efter den nya familjemedlemmen och i nästa stund acceptera att han/hon är borta går inte att beskriva. Att det där lilla pickande hjärtat av någon anledning plötsligt slutade slå... Jag kan inte ens föreställa mig hur det är för de som kommit mycket längre i graviditeten än vi gjorde (för er som inte vet... Två missed abortion som upptäcktes i v. 12 och i v. 14). 

Så idag bär jag olika färger på sockorna, men jag bär också vitt för att visa stöd till alla de föräldrar som förlorat sina barn alldeles för tidigt. Och så kramar jag min son extra hårt och mycket idag... 

Stötta kampen mot cancer

Det finns få saker som berör mig så mycket som cancer... Det känns som om sjukdomen gör sig mer och mer påmind i mitt liv allt eftersom åren går genom att fler och fler i min närhet drabbas. Det är en sjukdom som berör alla... Mer än var tredje person i Sverige kommer under sin livstid att drabbas av cancer. Är inte det galet?!

Jag har blivit kontaktad av ett företag som heter For Life som frågade mig om jag ville göra ett blogginlägg om dem för att sprida information om deras verksamhet. Deras koncept är att sälja enkla, smarta och användbara produkter till förmån för cancerforskning. Man kan bland annat beställa ett armband med sitt mobilnummer på, vilket jag tycker är en riktigt bra idé till Noah sedan när han blir lite äldre (han skulle bara slita sönder armbandet nu).

Så gå in och kika i deras butik och se om du hittar något för dig. Och stötta kampen mot cancer på samma gång.

Kommer det någonsin att bli bättre?

Ända sedan Noah var 4 månader har han varit väldigt reserverad mot andra människor. Det har definitivt blivit bättre och bättre med tiden, men fortfarande nu när han är 10 månader kan han inte bli hållen av någon annan än mig och sin pappa. Med några få undantag... Vissa personer kan få hålla honom korta stunder, men det är allt. Att låta någon annan passa honom är helt uteslutet som det ser ut idag.

Vi har börjat att "träna" lite eftersom jag tror att det vore bra för honom. Jag vill gärna respektera hans vilja, men samtidigt börjar det kännas som vi har kommit till en punkt där vi befäster ett beteende som vore bra att bryta. Han kommer dessutom att börja förskolan inom några månader och tills dess måste han kunna vara hos någon annan.

Vi har testat att lämna honom hos mormor och morfar, samt hos en av sina mostrar vid sammanlagt fyra tillfällen. Det har handlat om runt 20 minuter varje gång. De två första gångerna gick jättebra, men de två sista har varit total katastrof. Jag har fått komma tillbaka tidigare för han blir så extremt ledsen. Vi pratar inte arg och ilsken gråt utan snarare total förtvivlan. Han gråter så han hulkar, tårarna rinner i mängder och han är så ledsen att det tar mig en bra stund att trösta honom.

En del av mig förstår att detta kommer att gå över. Han kommer att "klara" sig utan mig. Men en annan del av mig misströstar och undrar om det någonsin kommer att funka. Jag kan bli avundsjuk på andras barn som bara ler och accepterar "vem som helst", men jag vet att det inte är rättvist. Alla har vi våra utmaningar. Andra är avundsjuka på att Noah sover så bra som han gör, och undrar säkert om deras barn kommer komma dit någon gång.

Vad kämpar ni med? Eller vad har ni kämpat med som blivit bättre?

Gick jag för långt...?

De som känner mig vet att jag avskyr telefonförsäljare. I vanliga fall ska det ganska mycket till för att jag ska bli irriterad, men det är något med dagens oärliga försäljningstekniker som triggar mig direkt, och jag som alltid är mån om att vara trevlig mot andra tappar tålamodet direkt. Jag drar mig inte för att säga vad jag tycker till påstridiga försäljare som inte förstår orden "nej tack".

De senaste dagarna har jag blivit kontaktad av en försäljare som använt sig av tekniken att få det att låta som att han ringer för att "återkoppla" för att "vi skulle ju lösa detta med försäkringen till er bil". Han har använt argumentet att vår försäkring går ut om ett par veckor och därför är det så angeläget att vi får prata. Det är svårt att sätta fingret på det, men det handlar så mycket om hur de gör det. Just den här försäljaren fick det nästan att kännas som vi var gamla vänner och att jag hade kontaktat honom för att få hjälp. Det gör mig så förbannad för det känns så oärligt och jag gissar att det lurar en hel del folk.

Vår försäkring går inte ut så vi har inget problem. Eller jo... kanske det är så att den gör det på pappret, men den förlängs automatiskt så vi märker ingen skillnad. Vad värre är att försäljaren meddelade mig att det försäkringsbolag han representerade samarbetar med vårt försäkringsbolag och att det är därför han kan se våra uppgifter. Det fick mig att bli ännu mer irriterad. Jag ifrågasatte skarpt vad det är för samarbete där man använder sig av deras kunduppgifter för att ragga över kunder till sitt bolag istället. Inte snyggt!

Jag kände mig så uppretad av detta att jag skickade ett mail till mitt försäkringsbolag och redogjorde för vad som hänt. Jag ifrågasatte om det verkligen var ok att mina kunduppgifter hos dem användes av en samarbetspart för att jag skulle byta till deras försäkringsbolag istället. Jag ville göra dem uppmärksamma på att detta hade hänt ifall fler skulle råka ut för det.

Det tog inte mer än någon timma innan jag fick svar... ifrån det andra försäkringsbolaget! Tydligen hade mitt försäkringsbolag bollat detta vidare till "samarbetsparten" som skrev att de förstod att jag reagerat på det som hänt. Det bad om lite kompletterande uppgifter och skulle återkoppla detta till försäljarens chef.

Då fick jag plötsligt lite ont i magen... Hade jag gått för långt? Trots min inställning till telefonförsäljare så är de ju ändå "vanliga människor" som gör sitt jobb. Jag behöver inte gilla hur de gör sitt jobb, men min avsikt var aldrig att försäljaren skulle råka illa ut. Kommer han att göra det? Får han en reprimand?

Jag kanske inte borde känna mig skyldig. Jag står för att jag tyckte detta kändes som oärlig försäljarteknik, men det kanske snarare är fel på systemet än just den här försäljaren...

Let's talk money

Pengar... det där är alltid en känslig fråga av någon anledning. Antingen man har dem eller inte.

Vi tillhör dem som har god ekonomi och det är jag evinnerligt tacksam för. Vi är inte rika på något sätt, långt ifrån, men vi tjänar ganska bra båda två och behöver aldrig vända på slantarna. Inte ens nu när jag är mammaledig. Men jag kommer på mig själv ibland med att hamna i situationer där jag känner att jag behöver tona ned att vi klarar oss bra, bara för att inte riskera att andra ska ta illa upp. Är inte det knäppt? Varför ska jag skämmas egentligen...?

Både jag och min man har upplevt hur det är att ha dålig ekonomi och jag kommer ihåg en tid när det var en kamp att få ihop det varje månad. Allra värst var det när jag bodde i Östersund och pluggade och minns att jag hade 15 kr kvar mot slutet av månaden. Det var dåligt väder, två mil till skolan och jag hade gärna tagit bussen. Men 15 kr till bussen eller ett paket fil? Mat var viktigare och jag fick helt enkelt cykla.

Jag glad över att vår situation ser ut som den gör idag och hoppas att den så kommer att förbli. Jag tar ingenting för givet och vet att allt kan ändras. Men just nu klarar vi oss bra och det är jag jäkligt tacksam för!

Ny ugn och micro på plats

Nya köksluckor beställdes häromdagen och idag fick vi ny inbyggnadsugn och micro installerat. Kommer bli så snyggt till de vita luckorna sedan! Love it!

Tyvärr fick de inte ordning på ugnen utan fick till slut konstatera att det måste vara något fel på den. Så på måndag kommer de och byter ut den. Tur att micron funkar i alla fall! 

Larm mitt i natten

Något stökig natt kan man säga... Mitt i natten började det larma och i förvirringen som uppstod av att ha legat och sovit djupt till att kasta sig ur sängen på en halv sekund lyckades jag ändå förstå att det var bilen som lät. Men... stöket började faktiskt inte där när jag tänker efter så jag backar bandet lite.

Kl. 23.00:
Jag var precis klar att gå och lägga mig när jag hör hur en av katterna börjar hulka. Jag rusar ut ur badrummet och får se att Lucia sitter mitt på mattan i allrummet och är precis på väg att kräkas. Jag bokstavligen kastar mig fram, landar på sidan i värsta målvaktsstil samtidigt som jag lyfter upp henne och vräker henne åt sidan bort från mattan. I samma stund som hon landar på golvet kräks hon. Fyra upptorkade spyor senare kryper jag äntligen ner i sängen runt kvart över elva.

Kl. 02.30:
Då inträffar larmincidenten jag inledde med. Av någon anledning går alltså vårt billarm igång och naturligtvis är inte nyckeln på sin plats. Jag får rota fram extranyckeln och får till slut får jag tag på den. Jag smyger på insidan huset och försöker se och jag kan se något som ser misstänkt ut. Allt ser lugnt ut så efter ett tag går jag och lägger mig igen. Det tar en stund innan jag kan somna om eftersom jag vaknade så abrupt.

Kl. 05.40:
Noah vaknar, men somnar om igen av sig självt.

Kl. 06.10:
Noah vaknar igen, men somnar om nu med.

Kl. 06.40:
Noah vaknar igen och ligger och pratar glatt en stund och somnar sedan om... igen.

Kl. 06.50:
Larmet på bilen går igen.

Kl. 07.00:
Väckningslarmet på min mans telefon sätter igång. Vi är båda vakna efter senaste billarmet och ger upp om att somna om/snooza.

Kl. 07.20:
Larmet på bilen går igen.

Kl. 08.05: Noah vaknar. God morgon!

Efter all turbulens hade jag och Noah en 

jättemysig morgon med mycket gos och bus i sängen. <3

Lek och bus för hela slanten

Att busa är en del av vår vardag. Vi är nog ganska tokiga i vår familj och vi skrattar ofta och mycket.  Noah älskar verkligen att busa han också. Igår morse hörde jag till exempel hur han stod i sängen och bankade i väggen. När jag öppnade dörren kastade han sig ner i sängen, burrade ner huvudet i täcket och gjorde en massa förtjusta läten. Det satte ribban för den dagen...! ;)

Vi avslutade dagen med bus i vår säng där han älskar att böka runt bland kuddarna. Plus att vi ska "kasta" honom i kuddarna och sedan kittla honom. Han skrattar så han skriker. Gullunge!

Idag har vi varit på Bohusläns museum i deras fantastiska lekrum. Solen sken ute så det var inte så många andra barn där. För det mesta nöjde sig Noah med att titta på de andra barnen, men ibland så tjoade han högt och kröp och klättrade omkring. 

Nya köksluckor på G

Idag ska vi påbörja beställningen av våra köksluckor. Det ska bli så skönt att få uppdatera köket! Vi har ekluckor idag och även om det kan anses "exklusivt" (läs: dyrt) så är våra inte direkt nya och fräscha. Någon av de tidigare ägarna har dessutom valt att byta ut beslagen, men inte bry sig om att matcha de gamla skruvhålen... Inte så himla snyggt med en massa extra skruvhål som syns tydligt kan jag säga.

Vi kommer att välja släta, vita luckor med fasad kant istället. Efter mycket funderande fram och tillbaka kom vi fram till att enkelt och stilrent nog står sig bäst över tid. Idag ska vi till leverantören och meddela vilka luckor och beslag vi vill ha, men eftersom vi får ny inbyggnadsugn och micro installerat på fredag får de komma och mäta om vissa grejor till luckorna i nästa vecka. Men sedan hoppas jag allt är klart för beställning. I slutet av april ska de montera in de nya luckorna är det tänkt.

Han är här för oss att älska...

Igår höll jag på att fixa frukost när min man kom bärande på Noah. Han småpratade med honom om hur mycket vi älskar honom. "Så mycket jag och mamma älskar dig!" (Gulligt, eller hur?!) Så vänder han sig till mig och säger: "Tänk att vi satte honom till jorden bara för att älska honom. Jag menar... någon annan anledning finns ju inte egentligen. Vi skaffade honom för att älska honom..."

Jag bara stannade upp. Så rätt han hade och så vackert sagt det var...!

Jag har för övrigt nått en punkt där min kärlek till Noah inte får plats i mig längre. Jag undrade om det kunde hända... att kärleken till ens barn bara växer sig större och större tills det inte längre ryms i kroppen. Det har nu hänt kan jag meddela. Jag älskar honom så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen. ;)

Ljuvliga sovmorgnar!

Åh, livet är så gött just nu! Noah sover länge på morgnarna...! Känner mig som en helt annan människa.

I långa perioder vaknar Noah runt 05.30 och då är han alltid väldigt trött. Så det känns inte som rätt tid för honom att vakna. Just nu vaknar han runt 08.00. Helt underbart! Idag är det söndag och vi myser fortfarande i sängen och har inte gått upp än. Klockan är snart 09.30. :)