Byte av bloggportal

Jag har ett tag funderat på om det är dags att testa en ny bloggportal. Jag har använt Blogger till alla mina bloggar och aldrig riktigt testat något annat. De här bloggen har inte varit så aktiv på ett tag och jag vill komma igång med bloggandet igen. Så nu tänker jag testa nouw.com istället och se vad jag tycker om det. Jag ska precis testa att importera den här bloggen dit nu. Wish me luck!

Om allt går som det ska hittar ni hädanefter bloggen på nouw.com/prinsnoah.

Kod för att importera min blogg till Nouw: 2817669083

En film om onda män?

Har ni sett videoklippet Kjaere Pappa som sprids via sociala medier just nu? Om inte så finns länken här: https://www.facebook.com/emanuelpage/videos/1081493958529794/

Jag får ont i magen av den här filmen... Jag tycker den är hemsk. Men inte av den anledningen som ni kanske tror. Jag tycker inte om den och jag kan inte fatta att den okritiskt fått sådan spridning som den fått.

En sådan här film är kanske gjord för att provocera lite grann och inte helt otippat skapar den två läger - de som tycker den är bra och de som inte tycker det.

Jag är kvinna, rädd för att gå ut ensam och håller helt med om syftet med filmen. Merparten av våld i samhället utförs av män och mäns sexuella våld mot kvinnor skrämmer mig oerhört. Filmen har några viktiga poänger, men jag tycker de står skymundan för något som istället spär på stereotyper och där kvinnor är offer och män ett ont och farligt släkte. Ok, jag överdriver lite... Men faktum är att det är den känslan som dröjer sig kvar efter filmen.

I filmen pratar de om det här med att inte acceptera sexuellt nedvärderande skämt och uttryck som hora för att det kan leda till en skev syn på kvinnor (min omtolkningen, inte ens så långt går de i sina slutsatser i filmen). Och det är viktigt! Kan vi inte prata om det istället? Lyft fram den aspekten och fundera över varför killar och män gör så här? Varför är det socialt accepterat bland både män och kvinnor? Och varför skämtar t ex tonårskillar om sex och kallar tjejer för horor? Förmodligen för att de är osäkra, vill passa in och har en massa maskulinitetsnormer att leva upp till. Kan vi inte prata om det utan att samtidigt insinuera att män är "farliga"?

Jag är så förbaskat trött på det här perspektivet... Jag tror det gör mer skada än nytta, utan låt oss istället stärka männen... och kvinnorna naturligtvis i de här frågorna. Och stärka oss som människor överhuvudtaget. Låt oss uppfostra människor med sunda värderingar och respekt för varandra. Ge ditt barn tid, omtanke, kärlek och uppmärksamhet. Och inte minst prata om hur vi ser på och bemöter andra människor.

I min sons ögon är vi alla lika

Igår satt jag och Noah på McDonald's och åt och jag fick mig en rejäl tankeställare. Samtidigt som vi satt där sprang det omkring några barn och lekte. De var inte alls störande och stojigt, utan bara mysigt och de lekte ganska stillsamt. Noah var speciellt fascinerad av en flicka som passerade vårt bord några gånger. Hon kanske var runt 7-8 år. Hon var väldigt söt och log mot Noah när han tittade med tindrande ögon på henne och tyckte hon var jätterolig.

När de skulle gå sa jag hejdå till henne och hon svarade glatt hejdå tillbaka. Fast vi inte pratat med varandra alls under tiden. Inget konstigt i den här berättelsen hittills, så varför tyckte jag att det här var så märkvärdigt? Jo, flickan som Noah tyckte så mycket om hade en vacker mörk hud och bar slöja. Hennes familj var av utländsk härkomst och de pratade ett annat språk.

Inget av det här hade någon som helst betydelse för Noah, därför att min lilla ettåring är ännu helt ofärgad av vårt samhälles normer, värderingar, fördomar och förutfattade meningar. Han har inte "lärt" sig det än. För ja, att vara misstänksam mot en annan hudfärg, religion eller kultur är inget annat än inlärt beteende. Det är definitivt inget vi föds med. Är inte det sorgligt? Att vi lär oss att vara misstänksamma mot andra människor så till den grad att vi hellre ser att de stannar i sina länder med krig än att komma hit till vår trygghet.

För Noah var flickan bara ett barn som alla andra och det gjorde mig så glad. Noah har en tröja som det står A Non Smoking Generation på, och jag har alltid hoppats på möjligheten att han faktiskt kommer tillhöra en generation som är fri fån tobak. Men nu tänker jag att han borde ha en tröja med A Non Racist Generation också och hoppas på detsamma där.

Apropå att jag såg häromdagen att SD nu är Sveriges största parti... Tänk på det ni. Dra vilka paralleller ni vill...

Nästa söndag deltar jag i Dressed in black - Against racism and discrimination. Bara att hänga på om ni också vill visa vad ni tycker!

Rea på makeupprodukter! 25 % på hela sortimentet!

Jag tänkte smyga in lite reklam för mig själv här på bloggen. Eller ja... reklam för min lilla shop i alla fall. Jag arbetar som makeupartist vid sidan av mitt vanliga jobb som folkhälsoutvecklare, och jag driver också en liten webshop med makeupartiklar.

Och just nu har jag rea i shoppen! Till och med den 15 september får du 25 % rabatt på ett helt köp! Rabatten gäller hela sortimentet och på ett köp. Ange kod höst2015 i kassan så dras rabatten automatiskt.

Ni hittar min shop här: www.makeuplook.se

Jag hoppas du tittar in och hittar något du vill ha. :)

Jag är Noahs mamma

Nu har jag arbetat i två veckor efter föräldraledigheten och jag måste säga att det går jättebra! För mig i alla fall... Noah har det lite tufft med att vänja sig vid att vara på dagis på dagarna istället för med mig, men det går bättre och bättre. Det är huvudsaken. Jag arbetar 60 % till en början så det blir lite kortade dagar för honom och så är vi lediga fredagar tillsammans. Det tycker jag är toppen!

Det känns på något vis så vuxet att gå och hämta på dagis (hallå - jag är 37 år!) och lite overkligt. Jag har längtat och fantiserat så länge om att ha barn och allt som hör till. Bland annat att hämta och lämna på dagis. Så nu när jag får uppleva det är det som att jag undrar om det händer på riktigt.

Som jag berättat tidigare går Noah på dagis hos min mamma. Hon driver ett personalkooperativ tillsammans med två andra förskollärare. När jag pluggade till hälsovetare arbetade jag extra där och jag tyckte alltid att det var så gulligt när föräldrar kom för att hämta sina barn och någon av de andra barnen sprang och berättade att deras mamma eller pappa hade kommit. Innan de själva hade hunnit upptäcka det. De blev liksom glada för sin kompis skull. 

Noah har sovit i sin vagn de flesta dagar när jag kommit och hämtat honom (stackarn har inte orkat hålla sig vaken... det tar på krafterna att börja dagis), men igår när jag kom dit var han vaken och inte bara det - han lekte och var glad! Jag smög mig in i lekrummet för att njuta av den härliga synen, men naturligtvis upptäckte de andra barnen mig. En liten kille sprang genast fram till Noah och sa entusiastiskt: Noah, din mamma är här!

Mitt hjärta bara smälte... Ja, för så är det ju. Jag är Noahs mamma! Och jag är här för att hämta honom. Jag älskar att jag har ett barn att hämta och jag älskar att jag för barnen på dagis inte är någon annan än just Noahs mamma. Och att jag är viktig för honom. Det fattar de också. Älskar det!

Jag kommer nog aldrig riktigt smälta att jag är mamma. Det är så stort att ta in, men attans vad lycklig det gör mig!

Jag och Noah sista dagen på min föräldraledighet.

Drömmen om Spanien

Idag hörde jag att det här var den sämsta sommaren i Sverige på 60 år. Det lät riktigt illa... Kan det stämma? Jag tillhör inte dem som klagar på vädret. Jag tycker det blir vad man gör det till och jag har haft en fantastisk sommar.

Men nog gör en sådan här sommar att man längtar bort till värmen lite extra ändå. Vi älskar Spanien och jag har tidigare skrivit att vi vill ha en lägenhet där så småningom. Vi har tillgång till en fantastiskt fin lägenhet i Marbella via min mans jobb och vi försöker komma iväg en gång om året i alla fall. Men tänk att ha ett eget ställe...! Då skulle man kunna komma iväg oftare.

Utsikt från lägenheten i Marbella.

Vi skulle utan större problem kunna ha råd med en ok lägenhet där nere. En lägenhet med tillräckligt utrymme inne och ute och med pool på området. Men man svävar lätt iväg i drömmar när man börjar kika på lägenheter. Det är så lätt att falla för de där lyxiga bostäderna!  Definitivt större och flashigare än vi behöver, men vem säger nej till stora altanytor och havsutsikt om man får välja. 

En timmes lägenhetssökande på webben och jag är helt bortkollrad i en fantasivärld  och dreglar friskt över lägenheter i mångmiljonklassen. Lägenheter vi aldrig skulle kunna ha råd med. Det är ungefär där jag börjar fantisera om att vinna stort på lotto. Och när jag väl har vunnit på lotto i mina drömmar så börjar jag fantisera vidare om hur mitt liv som mångmiljonär skulle se ut. Lagom lyxigt och ganska avslappnat skulle jag nog kunna summera det. 

Folk vinner ju faktiskt på lotto så helt ouppnåeligt kan det inte vara. Det finns bara två hinder på vägen som jag ser det. Nummer 1: jag spelar inte på lotto. Nummer 2: spela lotto, hur gör man? Jag tror faktiskt aldrig jag har spelat på lotto, men varje gång jag råkar se en dragning på tv och ser vad man kan vinna så tänker jag att jag ska testa. Hm... Det kan inte vara så svårt och jag tror det är dags att sluta prata om det och faktiskt göra slag i saken. Vem vet... Jag kanske vinner - stort eller smått! :) 

Test av Nestlé Min Frukt

För ett tag sedan blev vi testpersoner till Nestlé Min Frukt. Eller ja... Rättare sagt så blev Noah testperson eftersom det handlar om mat för barn. Jättekul!

Vi fick chansen att testa något som de kallar för fruktsallad. Produkten innehåller bara frukt och fullkornsprodukter och är en puré.

Först måste jag kommentera att man väljer att kalla den för en fruktsallad. I min värld är fruktsallad små bitar av olika sorters frukt och inte en puré. Men det här tycker jag är ganska vanligt bland barnmat. Man försöker få det att låta lite coolare och mer intressant genom att hitta nya ord för produkten. Antagligen för att den ska sticka ut. "Smoothie" är ett annat exempel. 

Men om man inte fokuserar på det utan på själva produkten så tycker jag den är riktigt bra! Smaken är något syrlig, men inte så mycket att man reagerar något större på det (och jag är ändå väldigt känslig för sura smaker). Noah gillade den direkt! Inslaget av fullkorn gör att den får en lite kornigare konsistens (antar att det är fullkornen i alla fall) än de flesta andra puréer, och det tycker jag är bra. En puré är en puré och det finns det många av på marknaden, men just att den här har en annan konsistens gör att den sticker ut lite grann för mig och gör att vi kommer köpa den igen.

Viktigast av allt är ju så klart vad Noah tycker och eftersom han glatt smaskar i sig den så är jag också nöjd. Tummen upp för Nestle Min Frukt med andra ord! 

Noah undersökte nyfiket paketet innan vi testade. 

Mums!