Efter Alvedon och vila blev det bättre och jag kunde sova gott under natten. När jag vaknade var jag fortfarande öm, men bättre så jag trodde det var över. Men när vi skulle ta en barnvagnspromenad drog det igång igen. Jag kunde inte gå så ont det gjorde, så jag fick linka hem medan maken fortsatte promenera med Noah.
Jag ringde Gyn och fick en tid. Jag trodde det kunde vara spiralen eller cystan de upptäckte sist gång. Spiralen satt på plats, men en cysta syntes återigen på ultraljudet. Men jag förstod att den nog inte var så stor att den borde orsaka sådana besvär. Ett annat alternativ var att äggstocken vridit sig, men då borde jag nog haft ännu ondare. Men eftersom jag bara har en äggstock kvar och de inte kunde utesluta att den vridit sig så ville de för säkerhets skull lägga in mig.
Jag bröt ihop i tårar... Jag avskyr att ligga på sjukhus. Har gjort det alldeles för mycket. Men den här gången har jag Noah och tanken på att vara ifrån honom gjorde att jag fick panik. Det går inte tänkte jag! Jag klarar det inte! Då ordnade de så jag fick ett eget rum så Noah och maken kunde vara med mig. Så tacksam... För jag insåg samtidigt att det var dumt att söka hjälp och inte ta emot den.
När de skulle åka hem igår grät jag igen. Jag har aldrig varit ifrån Noah mer än korta stunder så det var ovant. Men till slut kändes det ok och min man skickade bilder och videoklipp på hur bra de hade det. Då slappnade jag av och accepterade min situation. Men inte förrän jag försökt lirka lite med både läkare och sköterska om att jag kanske kunde få åka hem ändå. Men icke. De ville inte släppa hem mig.
Idag känns det lite bättre och den skarpa smärtan är borta. Molande och ömhet är kvar. Om en stund blir jag undersökt igen och sedan ska jag nog få åka hem. Längtar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar