Mitt i flytten

Jag ber om ursäkt för att det är mindre aktivitet på bloggen än vanligt... Vi håller på att flytta så all tid går åt till det.

Hittills har det gått jättebra, speciellt med tanke på att det sker på Noahs villkor. Han kommer alltid först så vi får packa och köra saker när det går. Tyvärr kan ingen annan passa Noah än eftersom han fortfarande är lite för reserverad mot andra (men vi gör stormsteg framåt!), så jag tar för det mesta hand om Noah så får min man ta hjälp av andra att flytta grejor. Så fort Noah sover så packar jag upp.

Nu ska vi snart sova andra natten i nya huset. Det är pirrigt och jag har inte riktigt förstått att vi bor här än. Noah har definitivt inte fattat än... Jag tycker mig kunna förstå att han tänker: "Här var ju trevligt, men ska vi inte åka hem någon gång." ;)

Hemma igen

Jag fick komma hem från sjukhuset dagen därpå och det var jag jätteglad för. Jag fick ytterligare ett "anfall" av kraftig smärta på sjukhuset och blev lite nervös över att de inte skulle släppa hem mig. Den andra undersökningen visade egentligen samma som den första - jag har en 5 cm stor cysta, vilket egentligen inte är så stort så att det borde orsaka sådana besvär. Läkarna var lite bekymrade över att jag uppenbarligen hade sådana smärtor när de undersökte mig, så vi diskuterade ett tag hur "aggressiv" man skulle vara i behandlingen. Ett alternativ var att operera, men vi kom fram till att det bästa var att avvakta. Jag har ett återbesök på måndag hos min vanliga läkare ändå, så får vi se hur det ser ut då och vad vi kommer fram till.

Smärtnivåerna kommer och går lite, men inget nytt sådant där riktigt "anfall" med kraftiga smärtor. Håller tummarna på att det är på väg att gå över!

Inlagd på sjukhus

I förrgår kväll fick jag plötsligt kraftiga smärtor i nedre delen av magen. Först trodde jag bara att jag var lite svullen och gasig, men jag förstod snart att det var något annat. 

Efter Alvedon och vila blev det bättre och jag kunde sova gott under natten. När jag vaknade var jag fortfarande öm, men bättre så jag trodde det var över. Men när vi skulle ta en barnvagnspromenad drog det igång igen. Jag kunde inte gå så ont det gjorde, så jag fick linka hem medan maken fortsatte promenera med Noah. 

Jag ringde Gyn och fick en tid. Jag trodde det kunde vara spiralen eller cystan de upptäckte sist gång. Spiralen satt på plats, men en cysta syntes återigen på ultraljudet. Men jag förstod att den nog inte var så stor att den borde orsaka sådana besvär. Ett annat alternativ var att äggstocken vridit sig, men då borde jag nog haft ännu ondare. Men eftersom jag bara har en äggstock kvar och de inte kunde utesluta att den vridit sig så ville de för säkerhets skull lägga in mig. 

Jag bröt ihop i tårar... Jag avskyr att ligga på sjukhus. Har gjort det alldeles för mycket. Men den här gången har jag Noah och tanken på att vara ifrån honom gjorde att jag fick panik. Det går inte tänkte jag! Jag klarar det inte! Då ordnade de så jag fick ett eget rum så Noah och maken kunde vara med mig. Så tacksam... För jag insåg samtidigt att det var dumt att söka hjälp och inte ta emot den. 

När de skulle åka hem igår grät jag igen. Jag har aldrig varit ifrån Noah mer än korta stunder så det var ovant. Men till slut kändes det ok och min man skickade bilder och videoklipp på hur bra de hade det. Då slappnade jag av och accepterade min situation. Men inte förrän jag försökt lirka lite med både läkare och sköterska om att jag kanske kunde få åka hem ändå. Men icke. De ville inte släppa hem mig. 

Idag känns det lite bättre och den skarpa smärtan är borta. Molande och ömhet är kvar. Om en stund blir jag undersökt igen och sedan ska jag nog få åka hem. Längtar!