Jag är Noahs mamma

Nu har jag arbetat i två veckor efter föräldraledigheten och jag måste säga att det går jättebra! För mig i alla fall... Noah har det lite tufft med att vänja sig vid att vara på dagis på dagarna istället för med mig, men det går bättre och bättre. Det är huvudsaken. Jag arbetar 60 % till en början så det blir lite kortade dagar för honom och så är vi lediga fredagar tillsammans. Det tycker jag är toppen!

Det känns på något vis så vuxet att gå och hämta på dagis (hallå - jag är 37 år!) och lite overkligt. Jag har längtat och fantiserat så länge om att ha barn och allt som hör till. Bland annat att hämta och lämna på dagis. Så nu när jag får uppleva det är det som att jag undrar om det händer på riktigt.

Som jag berättat tidigare går Noah på dagis hos min mamma. Hon driver ett personalkooperativ tillsammans med två andra förskollärare. När jag pluggade till hälsovetare arbetade jag extra där och jag tyckte alltid att det var så gulligt när föräldrar kom för att hämta sina barn och någon av de andra barnen sprang och berättade att deras mamma eller pappa hade kommit. Innan de själva hade hunnit upptäcka det. De blev liksom glada för sin kompis skull. 

Noah har sovit i sin vagn de flesta dagar när jag kommit och hämtat honom (stackarn har inte orkat hålla sig vaken... det tar på krafterna att börja dagis), men igår när jag kom dit var han vaken och inte bara det - han lekte och var glad! Jag smög mig in i lekrummet för att njuta av den härliga synen, men naturligtvis upptäckte de andra barnen mig. En liten kille sprang genast fram till Noah och sa entusiastiskt: Noah, din mamma är här!

Mitt hjärta bara smälte... Ja, för så är det ju. Jag är Noahs mamma! Och jag är här för att hämta honom. Jag älskar att jag har ett barn att hämta och jag älskar att jag för barnen på dagis inte är någon annan än just Noahs mamma. Och att jag är viktig för honom. Det fattar de också. Älskar det!

Jag kommer nog aldrig riktigt smälta att jag är mamma. Det är så stort att ta in, men attans vad lycklig det gör mig!

Jag och Noah sista dagen på min föräldraledighet.

Drömmen om Spanien

Idag hörde jag att det här var den sämsta sommaren i Sverige på 60 år. Det lät riktigt illa... Kan det stämma? Jag tillhör inte dem som klagar på vädret. Jag tycker det blir vad man gör det till och jag har haft en fantastisk sommar.

Men nog gör en sådan här sommar att man längtar bort till värmen lite extra ändå. Vi älskar Spanien och jag har tidigare skrivit att vi vill ha en lägenhet där så småningom. Vi har tillgång till en fantastiskt fin lägenhet i Marbella via min mans jobb och vi försöker komma iväg en gång om året i alla fall. Men tänk att ha ett eget ställe...! Då skulle man kunna komma iväg oftare.

Utsikt från lägenheten i Marbella.

Vi skulle utan större problem kunna ha råd med en ok lägenhet där nere. En lägenhet med tillräckligt utrymme inne och ute och med pool på området. Men man svävar lätt iväg i drömmar när man börjar kika på lägenheter. Det är så lätt att falla för de där lyxiga bostäderna!  Definitivt större och flashigare än vi behöver, men vem säger nej till stora altanytor och havsutsikt om man får välja. 

En timmes lägenhetssökande på webben och jag är helt bortkollrad i en fantasivärld  och dreglar friskt över lägenheter i mångmiljonklassen. Lägenheter vi aldrig skulle kunna ha råd med. Det är ungefär där jag börjar fantisera om att vinna stort på lotto. Och när jag väl har vunnit på lotto i mina drömmar så börjar jag fantisera vidare om hur mitt liv som mångmiljonär skulle se ut. Lagom lyxigt och ganska avslappnat skulle jag nog kunna summera det. 

Folk vinner ju faktiskt på lotto så helt ouppnåeligt kan det inte vara. Det finns bara två hinder på vägen som jag ser det. Nummer 1: jag spelar inte på lotto. Nummer 2: spela lotto, hur gör man? Jag tror faktiskt aldrig jag har spelat på lotto, men varje gång jag råkar se en dragning på tv och ser vad man kan vinna så tänker jag att jag ska testa. Hm... Det kan inte vara så svårt och jag tror det är dags att sluta prata om det och faktiskt göra slag i saken. Vem vet... Jag kanske vinner - stort eller smått! :)